Aldrig har någons liv varit så uppfyllt av arbete och ansvar, som Jesu liv. Och ändå – hur ofta fann man Honom ej försänkt i bön. Han levde i ständigt böneumgänge med Gud. Åter och åter finner vi i berättelsen om Hans jordeliv skildringar som dessa: ”Tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där.” ”{R}yktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.” ”Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud” (Markusevangeliet 1:35; Lukasevangeliet 5:15-16; 6:12).