Otro tog deras sinnen och hjärtan i besittning. Ärelystnaden hade förblindat dem. De visste, att Jesus var hatad av fariséerna, och de var angelägna om, att se Honom så uppburen, som de menade, att Han en gång skulle bli. Att stå i förbindelse med en lärare, som kunde utföra mäktiga underverk och likväl låta Sig skymfas som en bedragare, var en prövning, som de hade svårt för att fördra eller tåla. Skulle de alltid anses vara en falsk profets efterföljare? Skulle Kristus aldrig göra anspråk på Sin makt som konung? Då Han hade en sådan makt, varför uppenbarade Han Sig inte i Sin rätta natur och gjorde deras ställning mindre pinsam? Varför räddade Han inte Johannes Döparen från en våldsam död? – Så resonerade lärjungarna och råkade självförvållat in i ett djupt andligt mörker. De frågade sig, om Kristus kunde vara en bedragare, såsom fariséerna påstod.