De tänkte, att det var en syn, som förebådade deras undergång, och de ropade högt av fruktan. Jesus fortsatte, som om Han velat gå förbi dem, men nu kände de igen Honom och ropade högt och bevekande på hjälp. Deras älskade Mästare vände, och Hans stämma fördrev deras fruktan: ”’Var lugna. Det är jag. Var inte rädda.’”