Då Petrus såg på Jesus, gick han med säkra steg, men så snart som han i självbelåtenhet tittade sig omkring på sina kamrater i båten, vände han sina blickar från Frälsaren. Vinden var våldsam. Vågorna gick höga och tornade upp sig mellan honom och Mästaren. Han blev rädd. För ett ögonblick doldes Kristus för hans blick, och så var hans tro borta. Han började att sjunka. Men medan vågorna talade om död, lyfte Petrus sin blick från de vredgade böljorna, fäste den på Jesus och ropade: ”’Herre, hjälp mig!’”