Aldrig hade en befallning från Jesus tyckts dem så omöjlig att åtlyda. Lärjungarna hade närt den förhoppningen, att en omfattande folklig rörelse skulle utropa Jesus till konung. De kunde inte uthärda tanken på, att denna hänförelse skulle bli till ingenting. Folkskarorna, som var samlade för att fira Påskhögtiden, var angelägna om, att få se den nye profeten. För Hans efterföljare tycktes detta vara ett gyllene tillfälle, att upphöja sin älskade Mästare på Israels tron. Deras ärelystnads drömmar hade nu fått ny näring, och det var svårt för dem, att fara sin väg och lämna Jesus ensam på den ensliga kusten. De protesterade mot denna order, men Jesus talade nu med en myndighet, som Han aldrig tidigare använt mot dem. De visste, att ytterligare motstånd från deras sida vore gagnlöst. Och under tystnad gick de ned till sjön.