Petrus hade uttryckt de tolv apostlarnas tro. Och ändå var de långt ifrån, att förstå Kristi verk. Prästernas och ledarnas motstånd och förvrängningar förorsakade dem fortfarande stort bryderi, fastän detta ej kunde förmå dem till, att lämna Jesus. De kunde ej se sin väg klart. Inflytandet från deras tidigare mottagna undervisning, de skriftlärdes läror och traditionens makt skymde deras blick för sanningen. Emellanåt trängde dyrbara strålar av ljus från Jesus genom deras mörker, och likväl trevade de ofta som ibland skuggor. Men denna dag, då de skulle stå ansikte mot ansikte med sin tros prövning, vilade den Helige Andes kraft över lärjungaskaran. För en stund vändes deras blick bort från ”det synliga” till att se ”det osynliga” (Andra Korintierbrevet 4:18). Bakom den mänskliga förklädnaden kunde de skönja Guds Sons härlighet.