Lärjungarna väntade fortfarande, att Han en gång skulle komma att regera som jordisk furste. De menade, att Han ej alltid skulle förbli i fattigdom och ringhet, fast Han länge dolt Sina syften. Tiden var nära, då Han skulle upprätta Sitt rike. Att prästernas och de skriftlärdes hat aldrig skulle övervinnas, eller att Kristus skulle bli förkastad av Sin egen nation, dömd som en bedragare och korsfäst som en ogärningsman – sådana tankar hade lärjungarna aldrig hyst. Men stunden för mörkrets makt närmade sig, och Jesus måste öppna Sina lärjungars blick för den strid, som låg framför dem. Det var med sorg Han förutsåg denna prövning.