Men alltjämt såg Han framför Sig utfallet av Sin frälsargärning. Hans jordiska liv, fyllt av arbete och självuppoffring, lystes upp av den förvissningen, att Han ej skulle utstå allt detta lidande förgäves. Genom att ge Sitt liv för människornas liv, skulle Han återföra världen till det sanna gudsförhållandet. Ehuru blodsdopet först måste tas emot och världens syndabörda tynga Hans oskyldiga själ, och fastän skuggan av ett outsägligt ve låg över Honom, valde Han att utstå korsets lidande och aktade smäleken för intet i stället ”för att ta den glädje som låg framför honom”.