Korset riktade tanken till Roms makt. Det var ett redskap, som användes vid den grymmaste och mest förödmjukande av avrättningar. De värsta brottslingarna tvingades, att bära korset till avrättningsplatsen, och ofta då det skulle läggas på deras skuldror, gjorde de våldsamt motstånd, tills de övermannades och dödsredskapet fästes på dem. Men Jesus bad Sina efterföljare, att ta upp korset och bära det efter Honom. För Hans lärjungar innebar Hans ord – ehuru dunkelt uppfattade – en fullständig underkastelse under den mest bittra förödmjukelse, en underkastelse ända till döden för Kristi skull. En mera fullständig självuppgivelse kunde ej Kristi ord ha framställt. Men allt detta hade Han underkastat Sig för deras skull. Himmelen var för Jesus ej en åtråvärd plats, så länge de var förlorade. Han lämnade de himmelska boningarna, för att leva härnere i skam och vanära och sedan dö en skymflig död. Han, som ägde himmelens omätliga rikedomar, blev fattig för vår skull, för att vi genom Hans fattigdom skulle bli rika. Vi skall följa Honom på den väg Han vandrade.