Men lärjungarna förstod ej Hans ord. Denna härlighet syntes dem så långt borta. Deras ögon var fästade vid ting, som låg dem närmare: Ett jordeliv i fattigdom, förödmjukelse och lidande. Måste de låta sina lysande förväntningar om Messiasriket fara? Skulle de inte få se sin Herre bestiga Davids tron? Var det möjligt, att Kristus skulle leva som en fattig, hemlös vandringsman, bli föraktad, förkastad och till sist – dömd till döden? Sorg tyngde deras hjärtan, ty de älskade sin Mästare. Tvivel ansatte dem, ty det tycktes dem ofattbart, att Guds Son skulle utsättas för en så grym förnedring. Om Han måste dö, hur skulle det då gå med Hans rike, som skulle byggas på så säker grundval, att dödsrikets portar ej skulle bli det övermäktiga! För lärjungarna var detta i sanning ett mysterium.