Fastän tunga av sömn, hörde lärjungarna något av, vad Kristus samtalade med de himmelska sändebuden om. Eftersom de försummat att vaka och be, var de ej redo att ta emot, vad Gud ville meddela dem – kunskapen om Kristi lidande och härligheten, som skulle följa. De gick miste om den välsignelse, som skulle ha blivit deras, om de hade delat Hans självförnekelse. Senhjärtade eller slöa att tro var dessa lärjungar, och föga uppskattade de den rikedom, som himmelen sökte, att förläna eller skänka dem.