Medan de ännu betraktade synen på berget, ”sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: ’Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!’” Men då de såg skyn med den himmelska härligheten, mer strålande än eldstoden i öknen, föll lärjungarna som slagna till marken. De låg utsträckta med sina ansikten dolda, tills Jesus kom fram till dem, rörde vid dem och fördrev deras fruktan med Sin välkända stämma: ”’Stig upp och var inte förskräckta!’” Då de vågade, att lyfta upp blicken, såg de, att den himmelska härligheten var borta. De befann sig ensamma på berget med Jesus.