Tidsåldrarnas Längtan kapitel 32. 225. Från sida 419 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Solnedgångens ljus dröjer ännu kvar på bergets topp. Dess bortdöende glans kastar ett skimmer över den stig de färdas på. Men snart förbleknar ljuset på bergstoppen såväl som i dalen. Solen försvinner bakom synranden eller horisonten i väster, och de ensliga vandrarna omsluts av nattens mörker. De dystra omgivningarna tycks stå i samklang med deras sorgtyngda liv, kring vilka molnen tätnar mer och mer. |