Tidsåldrarnas Längtan kapitel 33. 233. Från sida 428 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Men de röster, som nyss höjdes så djärvt och utmanande, var nu tysta. En stillhet hade sänkt sig över hela skaran. Den hemsöktes far banade sig väg genom hopen, föll ned för Jesu fötter och utgöt för Honom sin sorg, sina bekymmer och missräkningar. |