Grundat på Johannesevangeliet 7:1-15.
Tre gånger om året var judarna ålagda, att samlas i Jerusalem av religiösa skäl. Höljd i molnstoden, hade Israels osynlige Ledare gett anvisningar rörande dessa sammankomster. Under den babyloniska fångenskapen kunde dessa högtider inte iakttas, men då folket återvände till sitt eget land igen, började man åter att fira nationens minnesfester. Det var Guds plan, att de årliga högtiderna skulle vända folkets hjärtan till Honom. Men med få undantag hade folkets ledare och prästerskap förlorat detta mål ur sikte. Han, som förordnat dessa nationella sammankomster och förstod deras betydelse, fick nu bevittna deras förfall.