För Kristus var inte denna värld någon behaglig vistelseort, där Han kunde vinna gunst eller välvilja och ära. Han avvaktade inte tillfället, att rycka dess makt och härlighet till Sig. Den hade ej sådan lön i beredskap åt Honom. Världen var den plats, till vilken Fadern sänt Honom. Han hade blivit utgiven för världens liv, för att förverkliga den stora frälsningsplanen. Han skulle fullfölja Sitt verk för det fallna människosläktet. Men Han skulle därvid ej visa övermod, ej kasta Sig i fara och ej påskynda ett avgörande. Varje del av Hans verk hade sin bestämda tid. Han måste tåligt vänta. Han visste, att Han skulle bli utsatt för världens hat. Han visste, att Hans verk skulle ända eller ta slut med döden, men att i förtid blottställa sig, skulle ej vara i överensstämmelse med Faderns vilja.