Prästen hade på morgonen utfört den ceremoni, som hugfäste eller bevarade minnet av klippan, som blev slagen i öknen. Den klippan var en bild på Honom, som genom Sin död skulle få levande frälsningsströmmar att välla fram för alla törstande själar. Kristi ord var livets vatten. Här, i närvaro av den församlade menigheten, erbjöd Han Sig att bli slagen, för att livets vatten skulle flöda för världen. Genom att slå Kristus, trodde Satan sig kunna tillintetgöra Livets Furste, men från den slagna klippan flödade det levande vatten. Då Jesus talade till folket på detta sätt, genomfors deras hjärtan av en sällsam bävan, och många var färdiga att ropa som kvinnan i Samarien: ”Ge mig av det vattnet, så att jag inte mer behöver törsta.”