Många av dem, som hörde Jesus, sörjde över grusade förhoppningar, många bar på en hemlig sorg, många sökte att tillfredsställa sin rastlösa längtan efter människors pris och efter det, som tillhör denna värld, men då de vunnit allt detta, fann de, att de mödat sig blott, för att finna en uttorkad källa, där de ej kunde släcka sin törst. Mitt i glansen från dessa glada festscener stod de missnöjda och sorgsna. Det plötsliga ropet: ”’Om någon törstar” väckte dem ur deras sorgsna betraktelser eller funderingar. Och då de lyssnade till de ord, som följde, lyste ett nytt hopp in i deras trötta hjärtan. Den Helige Ande klargjorde symbolen för dem, tills de såg däri ett erbjudande om den oskattbara eller ovärderliga frälsningens gåva.