”Halleluja! Tacka Herren, ty Han är god, ty Hans nåd varar evinnerligen!” Så steg sångens triumferande toner mot höjden, medan allt slags musik, blandad med hosiannarop, ledsagade den unisona eller samfällda sången. Templet var centrum för denna universella eller allmänna glädje. Här försiggick de pompösa eller högtidliga offerceremonierna. På båda sidor om de vita marmortrapporna, som ledde upp till det heliga templet, stod leviterna och ledde sånggudstjänsten. Festdeltagarna svängde sina grenar av palm och myrten, tog upp tonen och stämde in i kören. Åter fångades melodin av röster på närmare håll och längre bort, tills de omkringliggande kullarna genljöd av lov och pris.