Han bar krukan till altaret, som stod mitt på prästernas förgård. Här fanns det två med hål försedda silverskålar med en präst stående vid var och en av dem. Krukan med vattnet hälldes i den ena och en kruka med vin i den andra skålen, och innehållet i båda flöt ned i ett rör, som stod i förbindelse med bäcken Kidron, och fördes sedan ut i Döda Havet. (Ceremonin med det helgade vattnet avbildar den ström, som på Guds befallning sprang fram ur klippan, för att släcka Israels barns törst.) Sedan brusade de jublande tonerna fram: ”Herren{,} Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.’ Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor” (Jesaja 12:2-3).