Hur förhärdade deras hjärtan än var, smälte de inför Jesu ord. Medan Han talade i templets förgård, hade rättstjänarna dröjt sig kvar i Hans närhet, för att få en anledning att gripa Honom. Men medan de lyssnade, glömde de syftet med sin närvaro. De lyssnade som hypnotiserade. Kristus uppenbarade Sig för deras hjärtan. De såg, vad prästerna och rådsherrarna ej ville se – det mänskliga genomstrålat av gudomlig härlighet. De återvände fyllda av denna tanke och så gripna, att de på frågan: ”’Varför har ni inte fört hit honom?’” endast kunde svara: ”’Aldrig har någon människa talat som han.”