Jesus betraktade för ett ögonblick scenen – det darrande offret i sin vanära, de myndiga männen, vilkas hårda ansikten inte bar ett spår av mänsklig medkänsla. Hans rena, fläckfria själ ryggade tillbaka inför denna syn. Väl förstod Han avsikten med, att detta fall tvingades på Honom. Han läste deras tankar och kände var och en av de närvarandes karaktär och livshistoria. Han visade intet tecken till, att Han hört deras fråga, utan böjde Sig ned och fäste Sina ögon på marken framför Sig och började att skriva i sanden.