Som i blixtbelysning uppenbarade dessa ord för de skriftlärde, att de stod på undergångens brant, färdiga att störta ned. För ett ögonblick fylldes de av fasa. De insåg, att de stod i strid med en oändlig makt. Men de ville inte bli varnade. För att behålla sitt inflytande över folket, måste deras mordiska avsikter döljas. De väjde undan för Jesu fråga och utropade: ”’Du är besatt.” De insinuerade eller lät påskina, att Jesu underbara verk hade det ondas furste till upphovsman.