När herden leder sin hjord över klippiga höjder, genom skogar och vilda raviner till de gräsbevuxna flodstränderna, när han vakar över fåren, vårdar sig ömt om de sjuka och svaga – när herden på detta sätt uppoffrar sig för fåren, blir hans liv till ett med deras. En stark och öm tillgivenhet förenar honom med hans skyddslingar. Hur stor hjorden än är, känner herden varje får. Vart och ett har sitt namn och lystrar till namnet vid herdens tillrop eller lockrop.