Åter fann Jesus till Sina åhörares hjärtan, genom att anknyta Sina ord till kända företeelser i den mänskliga tillvaron. Han hade liknat den Helige Andes inflytande vid det kalla, uppfriskande vattnet. Han hade framställt Sig Själv som ljuset, källan till liv och glädje för naturen såväl som för människan. Nu skildrade Han i en vacker herdeliknelse Sitt förhållande till dem, som trodde på Honom. Ingen bild var mera välkänd för Hans åhörare, än denna, och Kristi ord förenade den för evigt med Honom Själv. Aldrig kunde lärjungarna se en herde vårda sin hjord, utan att återkalla i minnet Frälsarens framställning. De skulle för framtiden se Kristus i varje trogen herde. Och de skulle se sig själva i varje hjälplös och beroende hjord.