Frälsarens eget besök i Samarien och senare Hans lovord över den barmhärtige samaritens föredömliga gärning samt den tacksamma glädje, som den spetälske samariten visade, då han ensam av de tio återvände, för att tacka Jesus för återvunnen hälsa – vid allt detta lade lärjungarna stor vikt. Lärdomen härav hade sjunkit djupt ned i deras hjärtan. I Sitt uppdrag till apostlarna strax före Sin himmelsfärd nämnde Jesus Samarien jämte Jerusalem och Judéen som platser, där de först skulle predika evangelium. Hans undervisning hade förberett dem för detta uppdrag. Då de gick ut till Samarien i Mästarens namn, fann de människorna redo att ta emot dem. Både Jesu berömmande ord om en av deras egna och den barmhärtighet Han visat medlemmar av deras nation hade kommit till samariternas kännedom. De fann, att trots deras ohövliga uppträdande mot Honom, hade Han endast kärleksfulla tankar om dem, och deras hjärtan blev övervunna. Efter Hans himmelsfärd välkomnade de Frälsarens budbärare, och lärjungarna samlade en dyrbar skörd ibland dem, som en gång varit deras bittraste fiender. ”Ett brutet rör skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka.” ”Och till hans namn skall folken sätta sitt hopp” (Jesaja 42:3; Matteusevangeliet 12:21).