Från dessa sista månader av Kristi verksamhet härrör många av Hans liknelser. Prästerna och de skriftlärde förföljde Honom med stigande bitterhet, och Sina varningar till dem delgav Han dem i symboler eller sinnebilder. De kunde inte missta sig på Hans mening, och likväl kunde de icke finna något i Hans ord, som de kunde anklaga Honom för. I liknelsen om farisén och publikanen stod denna självgoda bön: ”Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor” i skarp kontrast till denna ångerfulla bön: ”Gud, var nådig mot mig, syndare” (Lukasevangeliet 18:11, 13). Alltså tillrättavisade Jesus judarnas hyckleri. Och under bilden av det ofruktbara fikonträdet och den stora måltiden förutsade Han straffdomen, som skulle drabba denna obotfärdiga nation. De, som med hån hade avvisat inbjudningen till evangeliets festmåltid, hörde nu Hans varnande ord: ”jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid’” (Lukasevangeliet 14:24).