För Jesus var det svårt, att driva Sin vilja igenom mot Sina älskade lärjungars önskan, som var dikterad av rädsla, missräkning och otro. Det var svårt, att föra dem med Sig mot den ångest och förtvivlan, som väntade dem i Jerusalem. Och Satan var alltid till hands, för att med sina frestelser ansätta Människosonen. Varför skulle Han gå till Jerusalem mot en säker död? Runt omkring Honom hungrade ju själar efter livets bröd. Överallt fanns lidande människor, som väntade på Hans ord, för att bli botade. Det verk, som Hans nåds evangelium utförde, hade nyligen börjat. Han var i Sin mannaålders fulla kraft. Varför inte gå vidare till världens stora skördefält med nådens ord och låta flera erfara Hans helande krafts verkan? Varför skulle Han inte Själv få njuta glädjen av, att bringa ljus och lycka till de sörjande millioner, som vandrade i mörker? Varför överlåta skördearbetet åt Sina lärjungar, som var så svaga i tron, så förmörkade till sitt förstånd och så sena till att gripa in? Varför möta döden nu och lämna verket i dess linda? Fienden, som i öknen hade mött Kristus, ansatte Honom nu med listiga och häftiga frestelser. Om Han hade gett vika för ett ögonblick, om Han hade ändrat kurs i minsta mån, för att rädda Sig Själv, skulle mörkrets makter ha triumferat, och världen hade varit förlorad.