Grundat på Matteusevangeliet 19:13-15; Markusevangeliet 10:13-16; Lukasevangeliet 18:15-17.
Barn var alltid föremål för Frälsarens kärlek. Han tog emot deras barnsliga sympati och deras öppna, okonstlade tillgivenhet. Det glada kvittret, som ljöd från deras rena läppar, var som musik för Hans öron och vederkvickte Hans själ, då Han kände Sig nedtyngd av, att sammanträffa med opålitliga och klandersjuka människor. Överallt, där Frälsaren gick fram, vann Han barnens kärlek och tillgivenhet genom Sitt vänliga ansikte och Sitt goda, kärleksfulla sätt.