Herodes väntade med största otålighet på de vise männens återkomst. Då tiden gick, utan att de lät höra av sig, väcktes hans misstankar. De skriftlärdes ovillighet, att ange platsen för Messias’ födelse, tycktes ge vid handen, att de genomskådat hans verkliga syfte och att de vise männen avsiktligt undvikit honom. Han blev ursinnig vid den tanken. Hans listiga plan hade misslyckats, nu återstod blott att tillgripa våld. Han skulle göra detta kungabarn till en varnagel. Dessa högmodiga judar skulle få se, vad de hade att vänta, om de försökte att sätta en konung på tronen.