De vise männen hade sett ett hemlighetsfullt ljus lysa på himlen den natt, då Guds härlighet flödade över kullarna i Betlehem. Då ljuset försvann, trädde en strålande stjärna fram och stannade kvar på himlavalvet. Det var ej en fixstjärna, ej heller en planet, och fenomenet väckte det livligaste intresse. Denna stjärna var en avlägsen skara skinande änglar, men därom var de vise männen okunniga. De hade likväl det starkaste intryck av, att denna stjärna var av särskilt stor betydelse för dem. De rådförde sig med präster och filosofer och sökte i de gamla urkundernas pergamentsrullar. Bileam säger i sin profetia: ”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel” (Fjärde Moseboken 24:17). Kunde denna sällsamma stjärna ha blivit sänd som ett förebud om den utlovades ankomst? Dessa filosofer hade med glädje tagit emot den himlasända sanningens ljus, nu lyste den för dem i större klarhet. Genom drömmar uppmanades de, att gå och söka efter den nyfödde fursten.