Det var nödvändigt, att resa om natten, för att behålla stjärnan i sikte, men de färdande fördrev tiden med att återge traditionella utsagor och profetiska uttalanden om Den de sökte. Vid varje viloställe rannsakade de profetiorna, och övertygelsen om att de var ledda av Gud, fördjupades. Medan de hade stjärnan framför sig som ett yttre tecken, hade de en inte övertygelse genom den Helige Ande, som utförde Sitt verk i deras hjärtan och fyllde dem med hopp. Fastän lång, var dock deras resa lycklig och förväntansfull.