Under dessa två dagar tycktes Jesus ha bannlyst tanken på vännerna, ty Han nämnde ej med ett ord Lasarus. Lärjungarna tänkte på Johannes Döparen, Kristi förelöpare. De hade undrat, varför Jesus, som hade en sådan makt att göra underbara tecken, hade låtit Johannes försmäkta i en fängelsehåla och sedan dö en våldsam död. Då Han ägde en sådan makt, varför räddade Han inte Johannes’ liv? Denna fråga hade fariséerna ofta framställt och då använt den som ett oemotsägligt argument mot Jesu anspråk på, att vara Guds Son. Frälsaren hade förberett Sina lärjungar på, att de skulle möta prövningar, förluster och förföljelser. Skulle Han lämna dem ensamma i prövningen? Några av dem undrade, om de misstagit sig på Hans uppgift. Alla var djupt bekymrade.