”’Vår vän Lasarus sover”. Vilka gripande ord, fulla av medlidande! Tanken på den fara Mästaren utsatte Sig för, genom att gå till Jerusalem, hade nästan kommit lärjungarna att glömma den sörjande familjen i Betania. Men Kristus hade inte glömt den. Lärjungarna tog upp Jesu ord som en tillrättavisning. De hade varit missräknade över, att Kristus inte genast besvarade hälsningen. De hade frestats till att tro, att Han inte hyste den ömma kärlek till Lasarus och hans systrar, som de tidigare trott, ty då hade Han väl skyndat till dem tillsammans med budbäraren. Men Jesu ord: ”’Vår vän Lasarus sover” väckte åter den rätta känslan till liv inom dem. De var övertygade om, att Kristus inte hade glömt bort Sina lidande vänner.