Jesus hade en nådefull avsikt med att dröja. Han ville ge dem, som ännu inte tagit emot Honom, ett tillfälle till att tro. Han dröjde, för att ge Sitt halsstarriga eller trilskande och otrogna folk ytterligare ett bevis på, att Han var ”uppståndelsen och livet”, genom att väcka upp Lasarus är dödens sömn. Han ville ogärna ge upp allt hopp om de arma, vilsegångna fåren av Israels hus. Hans hjärta var nära att brista av sorg, då Han tänkte på, hur förhärdade de var. I Sin nåd ville Han än en gång ge dem ett bevis på, att Han var Förlossaren. Den, som skulle bringa liv och oförgänglighet fram i ljuset. Häri låg orsaken till, att Han dröjde med, att gå till Betania. Att väcka upp Lasarus från döden, var ett under, som skulle sätta Guds insegel eller sigill på och kröna Hans verk och Hans anspråk på gudomligt ursprung.