Detta var vid Jesu första besök i Betania. Frälsaren hade tillsammans med Sina lärjungar just företagit den tröttsamma resan från Jeriko. Marta var angelägen om, att sörja för deras välbefinnande, men i sin iver glömde hon bort, att vara artig mot sin gäst. Jesus svarade henne med milda och lugnande ord: