Tillsammans fortsatte de till graven. De var en smärtsam scen. Lasarus hade varit högt älskad, och hans systrar begrät honom med bristande hjärtan, medan de, som varit hans vänner, blandade sina tårar med de sörjande systrarnas. Inför detta mänskliga lidande och på grund av, att Hans prövade vänner sörjde över den döde, då världens Frälsare stod där, grät Jesus. Ehuru eller fastän Han var Guds Son, hade Han iklätt Sig mänsklig natur, och Han rördes vid åsynen av mänskligt lidande. Hans ömma, deltagande hjärtas väcks alltid till sympati med de lidande. Han gråter med dem, som gråter och gläds med dem, som gläds.