Jesus grät inte endast över den sorgmättade syn Han hade framför Sig. Nej, det var bördan av alla tidsåldrars sorger, som vilade på Honom. Han såg de fruktansvärda följderna av, att överträda Guds lag. Han såg kampen mellan det onda och det goda ända från Abels död fortsätta genom hela mänsklighetens historia. Då Han såg framåt i tiden, såg Han lidande och sorg, tårar och död, vilket allt skulle bli människornas lott. Hans hjärta slöts sönder av smärta vid tanken på den mänskliga familjen under alla tider och i alla länder. Den syndbetungade mänsklighetens ve låg tungt på Hans hjärta, och Hans själs tåreflöden vällde fram, som om Han längtat efter lindring i all denna smärta.