Innan Sackeus hade sett Kristi ansikte, hade han börjat att öva sådana gärningar, som visade, att han hade riktig ånger. Innan han hade blivit anklagad av människor, hade han bekänt sin synd. Han hade böjt sig för den Helige Andes övertygande makt och sökt att förverkliga de lärdomar, som getts i heliga skrifter till det gamla Israel såväl som till oss. Herren hade sagt långt förut: ”Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta.” ”Ni skall inte göra varandra orätt” {Tredje Moseboken 25:35-37, 17}. Dessa ord hade Kristus Själv uttalat, då Han talade höljd i molnstoden, och det första gensvar Sackeus gav på Kristi kärlek, var att visa medkänsla med de fattiga och de lidande.