Den välluktande gåva, som Maria tänkt förvara till Frälsarens begravning, göt hon ut över Hans levande gestalt. Vid begravningen skulle dess ljuvhet endast ha fyllt graven, nu gladde den Hans hjärta som en försäkran om hennes tro och kärlek. Josef av Arimatea och Nikodemus bar ej fram sin kärleks gåvor åt Jesus, medan Han levde. Under bittra tårar förde de med sig välluktande kryddor för Hans kalla och livlösa kropp. Kvinnorna, som förde sina gåvor med till graven, gjorde det förgäves, ty Han var uppstånden. Men Maria, som gav uttryck för sin kärlek, medan Han ännu var medveten om hennes hängivenhet, smorde Honom till Hans begravning. Och då Han gick mot Sitt stora lidandes mörker, bar Han med Sig minnet av denna handling som en försmak av den kärlek, som skulle ägnas Honom av alla de återlösta i all evighet.