Marias handling var just den läxa lärjungarna behövde, för att finna, att Jesus satte värde på uttryck för deras kärlek. Han hade varit allt för dem, och de förstod inte, att de snart skulle berövas Hans närvaro och att de då inte skulle kunna ge Honom något tacksamhetsbevis för Hans stora kärlek. Kristi ensamhet – skild som Han var från de himmelska boningarna och hänvisad till, att leva en människas liv – blev aldrig förstådd eller uppskattad av Hans lärjungar, såsom den borde ha blivit. Han var ofta bedrövad över, att inte lärjungarna gav Honom, vad de borde ha gett Honom. Han visste, att om de stått under de himmelska änglarnas inflytande, vilka ledsagade Honom, skulle även de ha ansett, att inget offer var för värdefullt, för att ge uttryck åt hjärtats tillgivenhet.