Deras efterklokhet gav dem en sann känsla av, hur mycket de kunde ha gjort för Jesus, medan de ännu var med Honom, för att ge uttryck åt hjärtats kärlek och tacksamhet. Då Jesus inte längre var med dem och de i sanning kände sig som får utan herde, började de att förstå, hur de hade kunnat visa Honom en uppmärksamhet, som skulle ha glatt Hans hjärta. Då klandrade de inte längre Maria, utan sig själva. Om de då blott kunnat återkalla den dom, som de fällt och sin undskyllan eller ursäkt, att de fattiga var mer värda, än gåvan Kristus! De kände starkt denna förebråelse eller anmärkning, då de tog ned sin Herres brutna kropp från korset.