Sålunda rådslog de om, att förgöra Kristus. Men så länge som Lasarus levde, visste prästerna och de skriftlärde, att de ej var säkra. Blotta närvaron av en man, som hade legat fyra dagar i graven och som blivit uppväckt genom ett ord från Jesus, skulle förr eller senare åstadkomma en reaktion. Folket skulle utkräva hämnd på sina ledare, för att de tagit livet av en man, som kunde utföra sådana underverk. Rådsförsamlingen beslöt därför, att även Lasarus måste dö. Så långt kan fördomar och avundsjuka föra sina offer. De judiska ledarnas hat och otro hade tilltagit, ända tills de stod i begrepp, att även ta Lasarus’ liv, som genom gudomlig kraft räddats från graven.