Judas var lärjungarnas skattmästare eller ekonomiskt ansvarige, och av deras lilla penningförråd hade han i hemlighet använt en del till eget bruk och skar på så sätt ned deras tillgångar till en obetydlighet. Han var ivrig, att lägga i kassan allt han kunde erhålla. Ofta tog man pengar ur den gemensamma kassan, för att hjälpa någon fattig, och då något köptes, som Judas ej ansåg vara nödvändigt, brukade han säga: Varför detta slöseri? Varför inte hellre lägga denna summa i kassan, så att jag kan ge det till de fattiga?