Kristus kom, för att frälsa Jerusalem med hennes barn, men fariséiskt högmod, hyckleri, avundsjuka och illvilja hade hindrat Honom från, att förverkliga Sin avsikt. Jesus visste, vilken fruktansvärd vedergällning, som hotade den dömda staden. Han såg Jerusalem omgivet av krigshärar. Han såg de belägrade invånarna drivas till svält och död. Han såg mödrar, som livnärde sig av sina barns döda kroppar, och Han såg föräldrar och barn rycka till sig den sista matbiten från varandra – naturliga känslor hade utplånats av den gnagande hungern. Han såg, att den halsstarrighet judarna ådagalade, då de förkastade frälsningen i Honom, också skulle hindra dem från, att kapitulera för de inträngande härarna. Han såg Golgata, där Han skulle hängas upp, besatt med kors så talrika som skogens träd. Han såg de ogudaktiga invånarna torteras på sträckbänken och korsfästas. Han såg de vackra palatsen förstörda, templet i ruiner, och inte sten på sten lämnas kvar av de massiva murarna. Sedan plöjdes staden upp som en åker. Väl må Frälsaren gråta i ångest inför denna syn!