Jerusalem hade varit Hans skötebarn, och liksom en öm far sörjer över sin vilsegångne son, grät Jesus över den älskade staden. Hur kan Jag överlämna Dig åt Ditt öde? Hur kan Jag se Dig överlämnas åt förstörelse? Måste Jag låta Dig fylla Dina synders mått? En själ är av så stort värde, att i jämförelse med den väger världen ingenting, men här höll en hel nation på att gå förlorad. Då den sjunkande solen snart försvunnit vid synranden i väster, skulle Jerusalems nådedag vara till ända.