Då triumftåget stannade på Oljebergets krön, var det ännu inte för sent för Jerusalem, att göra bättring. Nådens ängel höll på, att sänka sina vingar, för att stiga ned från den gyllene tronen och ge plats åt rättvisan och den stundande domen. Men Jesus, vilkens hjärta klappade av kärlek, bad ännu för Jerusalem, som dock hade hånat Hans barmhärtighet, avvisat Hans varningar och nu stod i begrepp, att fläcka sina händer med Hans blod. Ännu var det inte för sent för Jerusalem, att bättra sig. Skulle inte någon barmhärtighetens ängel kunna föra henne till Frälsarens kärlek och avvända domen, medan de sista strålarna från den nedgående solen ännu dröjer kvar över templets tinnar och torn? Vackra, men ogudaktiga, stad, som stenat profeterna och förkastat Guds Son, Du fjättrade Dig själv genom Din obotfärdighet i träldomens bojor – Din nådedag var nästan till ända!