Grekernas budskap, som var ett förebud om hedningarnas församlande, förde Jesu tankar till Hans uppdrag i dess hela omfattning. Återlösningsverket passerade revy för Honom, ända från den tid, då frälsningsplanen lades i himmelen, intill den stund, då Han skulle ge Sitt liv för världens synder. Ett sällsamt moln tycktes överskugga Guds Son. Dess dysterhet förnams av dem, som var omkring Honom. Han satt såsom försjunken i tankar. Till slut bröt Han tystnaden med dessa sorgtunga ord: ”Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund?”