I tankarna tömde Kristus redan nu lidandets kalk eller bägare. Hans mänskliga natur ryggade tillbaka för denna stund av ytterlig ensamhet, då alla skulle tyckas överge Honom, även Fadern, då alla skulle se Honom ”hemsökt, tuktad av Gud och pinad”. Han ryggade tillbaka för den offentliga skandalen, för att bli behandlad som den värste förbrytare, för en skändlig och vanhedrande död. En förkänsla av Hans strid med mörkrets makter och en förnimmelse av den kvalfulla börda av mänsklighetens synd, som skulle läggas på Hans skuldror, kom Jesus att bryta samma för ett ögonblick, och en dödens blekhet spred sig över Hans ansikte.