Under arbetet i barnaåren och i ungdomstiden utvecklades både Jesu kropps- och själskrafter. Han slösade ej tanklöst bort Sina fysiska krafter, utan höll dem endast i spänst, för att kunna nå de bästa utfall på alla områden. Han var aldrig vårdslös i något avseende, varken då det gällde levande eller döda ting. Han var fullkomlig i Sitt arbete, liksom Han var fullkomlig till Sin karaktär. Genom Sitt exempel lärde Han oss, att det är vår plikt att vara flitiga och att vårt arbete måste utföras med omsorg och punktlighet. Ett sådant arbete är heder värt. Den övning, som ger handen skicklighet och iståndsätter den unge att bära sin del av livets bördor, skänker kroppslig styrka och utvecklar anlagen. Alla borde söka sig en sysselsättning, som blir till gagn för dem själva och till hjälp för andra. Gud gav oss arbetet som en välsignelse, och endast den flitige arbetaren finner den sanna glädjen i livet. Guds kärleksfulla ynnest vilar över de barn, som glatt ikläder sig sin del av hemmets plikter och därigenom delar fars och mors bördor. Sådana barn bli goda medborgare i samhället, när de lämnar hemmet.